Elisabeth*Emelie*Persson

Tänkte att jag skulle börja berätta lite om mitt liv och så... hoppas ingen ger upp att läsa nu för det kanske är lite mkt text, men ingen har ju dött av att läsa! Så det hade var jättekul för mig om ni tar tiden och läser igenom och skriver en kommentar :)  (det kan förekomma stavfel, men det överlever ni :))
Puss på er

Jag växte upp här i en liten byn utanför Östersund uppe i Jämtland, och bor fortfarande där.
Har alltid vart en glad och positiv busunge med vild fantasi men jag höll även till i de tysta, var försiktig av mig och nogeran. Jag kan inte direkt klaga över min uppväxt för den har varit perfekt för en liten flicka :)
Men det var nu i tonåren som det kört till sig. Jag har blivet mobbad x antal gånger och det började när ja skulle börja i 6:an, vilket betyder... att jag skulle börja i en ny mkt större skola.
Det var toppen först, fick en hel del kompisar.
En del va äkta<3, en del inte :/
På sommarlovet mellan 6:an och 7:an så började jag bli mobbad av en del "kompisar" pga en heldum anledning. Jag mådde jättedåligt då. När jag började 7:an så blev det inte kul för de kallade mig saker, kastade tuggummi håret på mig och mina kompisar, hällde saft på stolen som min kompis sedan satte sig på och gick sen och sa att hon hade kissat på sig. De mobbade mig, och sen när mina kompisar skulle hjälpa mig så blev de också mobbad. Så det känndes som om det hela var mitt fel.
Mobbningen slutade sen efter ett tag (efter att jag sagt till lärare och mina föäldrar) de tyckte att jag var feg som bad om hjälp ? Men vad skulle jag göra?!
Efter det hela slutat så blev det mkt skönare igen... iaf lite grann. Jag blev kompis med dom sen igen, och det måste vart de dummaste jag gjort! För de fortsatte sen.

Efter ett par försök så gav jag upp. Jag sa upp vänskapen med dom för ja orkade inte mer!

Min stil förändrades efter de. Jag blev en "emo" som alla kallar de. Och jag fick många kommentarer om de. Och dom var kanske inte de roligaste. Så jag bytte igen för att se om de blev bättre.
Jag såg att det fanns en stil som hette Lolita (kommer från Japan) och jag tyckte de va såå sött! De liknade dockkläder.
Jag åkte in till stan och köpte de jag tyckte var "lolita" och gick med de på skolan.
Folk kom och fråga vad jag hade för stil och jag svarade. Sen var det ett J*vla tjat om de hur länge som hällst! (det förekommer fortfarande att folk frågar... -.-)
En del hade sökt på "Lolita" på google eller nått, så de kom sen och sa hur man skulle klä sig och inte. de sa typ: Du måste ha knästrumpor! Du måste ha många rosetter.
De kom med mängder av krav. Alla tjatade hela tiden om de.
Så jag gav även upp de. Och då bytte jag tillbax till "emo-stilen"
Mådde dåligt till och från.

Sen nu sommarlovet som var (mellan 8:an och 9:an) så bytte jag stil yttligare en gång. (har säkert bytt stil 4-5ggr nu, har kanske inte räknatt med alla ggr här) Och den här gången till "Decora" (det är också en Japansk stil)
Jag hade massa hårspännen i luggen och annorlunda kläder. Blandade alla möjliga färger och folk kollade på mig när jag gick där på stan. Jag älskade de!
Att känna den uppmärksamheten var enorm! Men sen när skolan började igen så började folk fråga och påpeka saker... igen. Fast den här gången frågade de mest om det inte var varmt att ha så mkt strumpor/knästrumpor och benvärmare på sig och om det inte var jobbigt att ta på sig alla halsband och hårspännen och sånt.
Men nu på senare tid så har jag bytt.... IGEN.... av nån j*kla anledning som inte äns jag kan komma på...
Så nu ser jag ut som vilken 15åring som hellst (anser iaf jag...) kanske inte med min hårfärg dårå. För den är orange. (det ska bli blont, men jag hade för mkt rött i mitt hår sen innan då jag var svart så det blev orange, men jag trivs i de)

Men min musikstil passar kanske inte till stilen. Lyssnar förstfarande på J-rock (japanskt) sen jag var "Decora".
Sen nu har jag sett att det är många 6:or som börja klä sig i decora, och det är jättekul att se! :D
Att de våga! Me tanken på skolan och vilket rykte man kan få och alla som kan klaga. (så var det iaf för mig för att jag hade en annorlunda stil och inte såg ut som alla andra..)
Fast jag trivdes ju i det jah, men jag har nog alltid varit en sån som klär sig hur som hellst precis som ja vill utan att bry sig om vad andra tyckte.

Så just nu kan jag ju säga att enligt mig är tunikor inne! (iaf enligt mitt mode)
Men nu så kan jag ju sägga att, om inte allt det här hade hänt för ett par år sen så hade nog inte jag vart den jag är. Och jag är stolt för den jag är!

För er som känner så här, har det så här. (kanske vill byta eller är intreserad av nogon av dessa stilar) så kan ni alltid skriva och fråga och prata :) Hjälper er gärna (om jag nu är till någon hjälp)

Tack för att ni läst :)